In the land far far away...

Jag har funderat över om jag ska starta en blogg eller inte men jag skapade en, därav mitt inlägg. Jag har tänkt en del på om jag ska skriva på engelska eller svenska för på det sättet hade mina engelsk talande vänner kunnat läsa men än så länge så blir det på svenska. Juste kanske värt att nämna, jag har flyttat och bor numera i London. Helt ärligt trodde jag aldrig att jag skulle hamna här i London men här är jag, i landet far far away. Bara 2,5h med flyg så ja lite dramatisk titel kanske men även om det bara är 2,5h bort så känns det som en helt ny värld. Och om ni undrar varför bloggen heter Mopsie så är det för att när jag var mindre kallades jag för Mopsie, förmodligen för att jag var så mopsig, trotsig som mindre.
 
Jag tycker egentligen inte om ideen av en blogg, ideen som jag har av den. Folk lägger upp saker för att visa vilket underbart liv dem har hela tiden och berätta för alla om deras "must haves" etc som vanligtvis är dyra märkes saker. Så himla ytligt och typ lite äckligt. Självklart gör inte alla såhär bara för att de lägger ut roliga saker och missförstå mig inte jag tycker själv ibland om att läsa om folks liv och se andras önskelistor oavsett märken för inspiration och dömmer inte dem som gör, till en viss gräns. Och jag förstår att när jag läser detta nu att vissa saker kommer låta grövre än menat i verkligheten så ha lite överseende med det, tack. Men ändå, Varför kan inte alla bara vara människor liksom? Skriva saker som betyder något, saker som är äkta istället för att måla upp en bild av hur perfekt man är etc. Jag vet människor som till och med ljuger om va de gjort under en kväll för att senare lägga upp en bild på bloggen om hur underbar deras kväll har varit, utan en gnutta sanning och det är rätt sjukt.
 
Varför är vi så beroende av vad andra tycker om oss egentligen? Jag är inte perfekt alls och kommer förmodligen också lägga upp massa saker som jag själv stör mig på men något jag inte förstår är hur vi hela tiden vill visa världen hur bra vi är. Barn som vuxna. Det är som att vi inte får göra något dåligt eller se dåliga ut, men alla har vi väll någon gång gjort något dumt och lärt sig av det förhoppningsvis. Vi är så himla dömande, vilket leder oss till något som jag försöker tänka på varje dag. Att sätta sig själv i den andras position och försöka se det ur hens perspektiv, och att inte dömma så lätt. Något som fler borde ha med sig och som jag tänker på varje dag är att vara snäll. För om det är något som stör mig så in i bomben så är det människor som är elaka. Jag känner själv att genom mina år så har jag mognat sjukt mycket som människa, jag försöker verkligen varje dag att bli en bättre version av mig själv. Ibland är det svårt speciellt när folk beter sig som idioter ibland. 
(ta bilderna med lite nypa salt och humor)
Nu låter jag kanske som någon livsguru men det var inte meningen. Jag kommer kanske inte lägga upp allt i mitt liv som är jobbigt för mig men jag kommer att försöka hålla det real.
 
Tills dess,
Love you if I die, Mopsie